Ni börjar det dra ihop sig!

Snart. Mycket snart. Börjar jag att jobba igen. Det är ju lite knäppt faktiskt. Tänk vad som har hänt under det senaste året. Jag har fött barn. Jag har varit hemma med barnet. Jag har sett hur han från att ligga på rygg - helt okapabel till att röra sig alls - till att han nu kryper, går omkring, äter spagetti och fiskpinnar, säger mamma och pappa och vet var lampan är. Det är ju inte klokt. Tänk dig själv att gå igenom detta PÅ ETT ÅR! Hjälp. Nu förstår jag. Vad tiden går fort, alltså. Idag var vi på ett dagis och kikade. Det är ju också knäppigt. Dagis. Men ändå, det kommer att gå bra. Barn mår bra av dagis - och jag är övertygad om att min skrutt kommer att trivas som fisken i vattnet där. Min lilla plutt! Tack för denna underbara tid vi har haft tillsammans, du och jag! Älskar dig!