Nej, jag pratar inte om nerver som hamnat i kläm. Jag pratar om mina ryck. Mina speciella. Jag får sådana ibland. På senare tid har de kommit allt tätare. Jag märker när de kommer krypandes i mig.
Det är mina städryck jag pratar om.
Det kan börja med att jag plockar upp leksaker från golvet. Om jag sedan stannar där har jag klarat mig. Rycket liksom blåser förbi. Men om jag istället övergår till att ta fram en trasa vet jag att det är kört. Då kör jag städning i speedy gonzales fotspår! Dammsugaren åker fram i j-la fart - någon som slår mig i att dammsuga en lägenhet på 90 kvm på 10 min - inkl under sängen samt lister? Nej, jag trodde inte det. Sedan kan ingenting stoppa mig - jag kör köksluckorna med Ajax, alla ytor med trasa, specialvätska för TV:n och sedan kavlar jag upp byxbenen för att ge mig an badrummet. Om det bara är jag och min son hemma så åker han frenetiskt över golvet med sin gåstol och iakttar alla mina rörelser. Är min man hemma så är han lekgubbe med lillen så jag får rycka omkring i fred.
Och resultatet? Ett skinande blankt hem a la W-O! Lite Bree är det nog över mig trots allt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar